annawjosefin

Pennan rullar över blocket, på andra sidan slår den emot mina fingrar och puffar tillbaka den. Att det kan vara så svårt att komma på något att skriva. När pennan kommer tilandra handen igen tar jag upp den och rullar den mellan fingrarna istället. I rummet bredvid hör jag hur mamma skäller ut min syster. Hundens tassande utet i vardagsrummet. Hur hon hoppar upp i soffan, suckar, fnyser, suckar igen och sen tar ett språng ner på golvet igen. Jag dunkar tungt ner huvudet i skrivbordet. Jag lutar ena änden av pennan mot tänderna och låter den studsa i handen. Varför ska det vara så svårt att komma på något att skriva just idag. Jag biter lite i mitt halsband reser mig sedan för att svara i telefonen som ringer hysteriskt ute i köket. Men någon annan hinner före. Adam Heldrings nya skiva spelas ur högtalarna. Kylan kryper långsamt innanför tröjan.

Ännu en utskällning från mamma till min syster hörs från vardagsrummet. Jag är glad att jag slipper utskällningarna. Det slår mig plötsligt att jag inte har ätit något sen i morses och klockan är fyra på eftermiddagen. Jag reser mig upp för att häta en bulle från köket. Det hjälper kanske mot idétorka.

Jag kommer tillbaka från köket med min bulle och en överdrivet stor kopp varm choklad. Blondie (hunden) kommer in tassande i rummet, kollar lite, och går sedan ut igen för att gå vidare till nästa rum. Nu är bullen uppäten och chokladen uppdrucken men idéerna har ännu inte uppenbarat sig. Hela dagen har gått åt till att städa och medans jag gjorde det hade jag en massa idéer men nu är de borta.

Helt borta…